Svensk ordbok 2009, webbversion

smy`ga sig verb smög smugit, pres. smyger smyg·er●ofta med partikel som an­ger rörelse, t.ex.in, omkring, på röra sig tyst och o­märkligt för att und­gå upp­täckt rum.han smög sig in till henne genom den öppna balkong­dörren○ngn gång bildligtett efter ett smög sig kilona på, och snart var över­vikten ett faktum○spec. äv.med partikelnin komma med av miss­tag ett par sak­fel hade ty­värr smugit sig in i artikelnsmyga sig (in/omkring) (ngnstans), smyga sig (med ngt/SATS), smyga sig (på (ngn))sedan 1639Subst.:vbid1-890479smygande, vbid2-890479smygning