Svensk ordbok 2009, webbversion
verb smög smugit, pres. smyger
smyg·er●ofta med partikel som anger rörelse, t.ex.in, omkring, på
röra sig tyst och omärkligt för att undgå upptäckt
rum.han smög sig in till henne genom den öppna balkongdörren○ngn gång bildligtett efter ett smög sig kilona på, och snart var övervikten ett faktum○spec. äv.med partikelnin
komma med av misstag
ett par sakfel hade tyvärr smugit sig in i artikelnsmyga sig (in/omkring) (ngnstans), smyga sig (med ngt/SATS), smyga sig (på (ngn))sedan 1639Subst.:vbid1-890479smygande,
vbid2-890479smygning